Jag fick tyvärr (?) inte priset jag talade om i förra blogginlägget. Den gick istället till knuffande drägg på debaser.


Hur som helst... Dagens undervisning hölls på det ekologiska bostadsområdet ”Understenshöjden” i form av en workshop. Det var så varm och härligt, och fint i naturen när man gick omkring där så man kände sig som 8 år och ute på friluftsdag. Meningen med workshopen var att skissa fram ett rapporteringssystem för husens värmetankar. Som ska innebära registrering av tankarnas mätarvärden samt felsökning av dem osv. Vi skall alltså producera fram ett rapporteringssystem främst med hjälp av ett datagränssnitt och formulär där både registrerarna men också husets ägare ska kunna registrera värden mm i en databas. Vi gjorde en videoskiss, som vi dagen innan fått se ett exempel på. Man skulle visa hur denna mätning, rapportering och registrering skulle gå till i praktiken. Flera nya skådespelartalanger föddes, samt en del fniss. Tyvärr fick dock inte mitt och Niklas soundtrack så mycket plats i filmen som vi hade velat. Nog om detta.

Vilken dag, vilket väder, vilket underligt och fint bostadsområde. Skulle kunna tänka mig att bosätta mig i ett av radhusen (måste påpekas att de var vackra) om jag skulle behöva bli mer lantlig och familjig.

Idag skulle jag klippa mig. Det hände aldrig. Hände det inte idag kan jag likaväl vänta tills en bra klippare kan klippa mig nästa vecka. Alltså miss A och inte någonstans där man måste betala med pengar, de har jag för lite av nu när jag ska flytta. Läskigt, men också otroligt skönt att få ha sitt eget igen.

Jag tror jag blivit allergisk. Jag ska inte gå runt och rethosta på folk i ansiktet som jag gjorde förra sommaren. Jag får gå till doktorn och kolla upp redan nu, jag har ju trots allt frikort.

Jäää!



lyssna: Cachao - La Trompeta Y La Flauta.

Och så måste jag tipsa om last.fm och deras radio. Allt gratis, om du inte vill skapa en egen radiokanal. Och hur cool är inte det egentligen? Kanske vid ett senare tillfälle...














Byyyyyyyyyyyyyyye... schleeeeeeee yaaa!... (för leon)

Ännu en gång kan han ha gjort det...

– Byta idé i sista stund är det bästa jag gjort! Berättar björn 24, glatt till "looser-of-the-year" kommittén.
– Göran Person har ingen chans! Fortsätter Björn självsäkert.

Än är inte trofén utdelad. Men björn har, enligt experter, stor chans att kamma hem det åtråvärda priset som förövrigt är en byst föreställande Fredrik Virtanen i rosa-brunt stabiliserad frotté. Priset består av en resa till vita huset och en träff, samt diskussion om krigsföring och stadsplanering, med president Bush.

Vi på aftonbladet kan bara säga. "HEJA BJÖRN!" Och önskar honom lycka till med sin lovande karriär.

I en rannsakan av mitt nuvarande rum hittade jag små skrivna lappar från nyår. Lapparna gick ut på att alla (som ville) skulle skriva ner sitt nyårslöfte. Sedan skulle de högläsas av utnämnd person och förhoppningsvis gissas. Jag har faktiskt hållit mitt löfte än så länge om inte lite föör mycket. Bäst att publicera dem innan de försvinner i nästa flytt.

Jag tror inte det är alla men ”here goes”:

• ”Jag ska skärpa mig” (på en toalettpappersbit)
• ”Jag ska bli en bättre människa”
• ”Jag lovar att göra någonting svårt, som jag egentligen helst skulle vilja undvika, varje dag.”
• ”Jag ska försöka inte låta mitt humör gå ut för mycket över mina vänner och ovänner” (skrivet på en tågbiljett mellan Stockholm C och Hässleholm C)
• ”Börja mer ta dan som den kommer och inte planera så mycket”
• ”Etablera trängselavgifterna! Heja!!!”
• ”1 (en) timmes obligatoriskt umgänge med Svenska Akademin per dag.
• ”Gå med i en kör”
• ”Jag ska äta frukost varje morgon!”
• ”Nästa år ska jag ha mustasch minst en gång i veckan”
• ”Jag ska inte ändra på så mycket. Om nästa år blir lika bra som detta så finns det ingen anledning.”
• ”Jag ska gå upp tre kilo :).”

Det ser ut som om jag inte får räkna mig till Situation Stockholm anhängarna längre. Jag kommer att flytta inom kort. Inte nog med det kommer påsken spenderas i Östersund med R, V och kanske D. Man kanske ska passa på att kolla in högskolemöjligheter när man ändå är där. Jag är inte så mycket för att ha snö i byxbensvecken, eller nariga fingrar dock.

D bjöd på middag igår med H som jag inte träffat på väldigt länge. Det blev mycket minnen men också diskussion om bostadssvårigheter, våldtäkter och Mohamedteckningar. Minnen innefattade bl.a. då jag, TYDLIGEN (har svårt att tänka mig), vid en tysklektion svarade ”vad fan vill du?” på vår läskiga tysklärarinnas språkrelaterade fråga. Enligt H satt jag också och sov vid tillfället och vaknade och röt till. Mitt morgonhumör är inte det bästa så det skulle hypotetiskt kunna vara sant. Jaja, även fast jag inte tror/har något minne av det, så är det alltid kul när personer spär på historier.

Efter dagens föreläsning känner jag mig nog mest träffad i frågan om vem som utnyttjat sin skolblogg på sämsta sätt. Min blogg har större likheter med 14 åringars dagboksinlägg på lunarstorm än något diskuterande eller analyserande av medieteknik. Förutom kanske min teori om vikbara PDF:er som jag fortfarande inte lyckats reda ut.

Det ska dock bli ändring. En totally akademisk-makeover om vi nu ska sätta namn på det. Jag ska i alla fall börja med att lägga upp seminarieanteckningarna då det inte verkar liika hektiskt på skolfronten just nu. Det här med att vår föreläsare Mats skulle ha en monoton röst (som han tydligen hade ursäktat sig för under måndagen) märktes inte av. Samtidigt kanske det berodde på att den passade in i kontexten av koder man, än så länge, inte fattar så mycket av. Jag tror att man/jag kommer ha stor nytta av den här delkursen dock.

I veckan ska jag starta en ny blogg. En php-logg, en PLOGG. Eller låter Phlogg bättre?

Ikväll så får vi heja på bajen igen. Skönt att få ”vi mot dom” känslor ibland. Det kan nog alla behöva. 2 x Island kan bli intressant också.

"Just idag är jag stark..." och så vidare.

Jag längtar bort, om det ens bara är från Stockholm till Närke.

Jag har lovat, och pratat med många kompisar som tagit sig till att komma iväg, antingen för att plugga, jobba eller bara resa och träffa människor, att jag ska komma och hälsa på. "Det skulle jag behöva, det kommer blir så kul!".

De som pluggar, pluggar mest i Sverige. M jobbar i Prag, dit är jag på väg hela tiden, men hela tiden passar inte i min tidsplanering för tillfället. Jag känner mig rätt fast i jobb och skola för tillfället. Det känns inte bra. Bara vetskapen om att jag inte bara kan åka iväg, ens bara några dar, känns helt bisarrt då jag antagligen skulle kunna om jag inte blev så nere och stressad av att jag inte kan. (?) Ja vad menar jag. Jag tror jag försöker krysta fram att jag inte är helt lycklig i min nuvarande situation. Jag har just fått flytta hem till min mor, varit sjuk, och ligger efter i skolarbete. Jag har inte lust, kanske inte kunskap till att göra detta jag egentligen kanske inte är speciellt intresserad av. Vad är jag då intresserad av? Jag antar medieteknik och kommunikation, jag brukar det ju allt för jämnan, om inte för mycket. Musik som jag känner jag måste börja prioritera då jag mår bra av det. Samtidigt lever en dröm om att bli doktor eller veterinär. Jag var på väg att börja ett Naturvetenskapligtbasår tillsammans med J och L men då komvux inte har samma regler som högskolan var det omöjligt att hoppa in efter ansökningsdatumet.

Jag har det kul nu på MTB och det ÄR intressant. Det är en trevlig klass och vi gör för närvarande något jag intresserar mig av och har lite arbetslivserfarenhet inom. lite…

Vad är det då jag ska få ut med att resa? Jag talar för jämnan och ojämna med A som är i Australien. Hon trivs jättebra och jag är avis som en… gås? (Hjälp mig här Niklas ^^ ) Varför kom aldrig jag iväg för? Jag skulle ju till Brasilien, Australien och Cuba. Berodde det på att jag alltid var ett år efter de närmsta kompisarna, som åkte efter plugget, eftersom jag bytte gymnasieskola och gick om ett år? Jag tror inte det. Jag tror jag bara inte kan fokusera på något speciellt. Jag behöver en personlig coach som säger till mig vad jag ska och inte göra.

Denna blogg har blivit lite mer personlig än vad som var meningen. Imorron är det Seminarium och till den skall det läsas bok.

Den stillasittande helgen gav effekt! Igår visade röntgen att luften mellan inre och yttre lungan hade minskat. Jag måste fortfarande ta det lugnt men ingen operation behövdes. Det känns jättebra!

Jag hade tänkt gå till skolan idag men problemet med att somna, hitta en ”skön liggställning”, gjorde att jag somnade allt för sent. Jag blev dock rätt stressad av detta så jag tog mig senare i alla fall tid att åka till Flempan för att låna; ”Grafisk kokbok” och ”Mediekultur, Mediesamhälle”. Innan dess han jag också med en sushimiddag med R som ändå skulle ut till södertörn.

Imorgon är det inga lektioner och på torsdag ska jag på röntgen igen. Alltså kommer jag att missa ännu fler lektioner, vilket gör att jag blir mer och mer distanserad från skolan. Det var alltså DUMT, DUMT! att missa dagens skola. Det är dock kul att man, hemifrån, kan se vad folk gjort för illustrationer och uppgifter. Det får en att känna en viss närhet ändå.


Hur mår kapprustningen mellan Ryssland och USA egentligen? Vem har det egentliga övertaget? Visst har pälsmodet blivit mer och mer inne på sistone? Är Coca Cola verkligen gott? Var tog Cuba Cola vägen?

Jag ska väl börja med att förklara mitt bajsnödiga "aaaah". Det kändes helt enkelt bra efter att äntligen fått redovisningen ur vägen.


(Detta inlägg var egentligen menad att komma upp igår, torsdag.)

Efter att ha helt glömt bort vad jag har för defekter på min kropp kom min smärta i bröst och rygg som en överraskning imorse (torsdag). Jag har sovit de senaste nätterna efter flytten på min mors bäddsoffa så jag tänkte att det antagligen berodde på det och grubblade inte mer på det. Väl på väg till Lidingö (Flaming Boys) blev smärtan dock mer och mer påtaglig och jag fick infinna mig i att jag antagligen fått tillbaks min nedranns pneumothorax.

Om någon är intresserad (wikipedia):
pneumothorax, är ett tillstånd då ena eller båda lungorna faller ihop. Detta kan ske till följd av att det blir en skada i lungsäcken, vilket innebär att den normala tryckskillnaden som normalt får andningen att fungera sätts ur spel. Denna skada kan uppkomma genom olyckor, komplikationer i samband med operation eller spontant. Spontan lungkollaps är mest vanligt hos unga, långa och smala män. Det blir då svårt att andas. Den drabbade behandlas med kontinuerligt sugdränage, först aktiv sugdränage för att få bort vätska (blod, slem etc.) ur lungorna och därefter passivt för att spänna ut lungsäcken mot bröstkorgen. Efter en tids behandling läker lungsäcken ihop med bröstkorgen ("går i vägg") och lungan kan fungera normalt igen.

I mitt och min brors fall menar läkarna att det är genetiskt, och/eller att det blev något fel mellan vår mor och far. Att vi saknar nått, kanske inte en kromosom får man hoppas.

Imorse (fredag) gick allt bra enda tills jag var på väg till pendeltåget, jag tappade andan gång på gång och det gjorde så ont så jag var tvungen att vända hem. Väl hemma ringde jag husläkaren och fick en tid direkt. Då min husläkare inte hörde något fel på mina lungor kände jag mig rätt optimistisk men jag fick ändå en remiss till röntgen direkt på Rosenlund. Det tog sin tid att gå, även om det bara är runt 6 kvarter dit. Jag fick gå som en äldre man med både hemorrojder och höftproblem.

Väl vid röntgenmottagningen fick jag reda på att jag trots allt hade 5cm luft mellan inre och yttre lungsäcken. Då detta ses som rätt mycket, skickade de mig direkt till kirurgiakuten SÖS. Det var ju just detta jag var rädd för, de ville att jag skulle göra en operation som gör att jag måste vara hemma med en ventil genom bröstkorgen i drygt 2 veckor. Fick uppleva det våren 2003. Jag sov sittandes och var allmänt trög då jag gick på Citodon under tiden. Som tur var hade jag då en hjälpsam Aniella vid min sida, som fick stå ut med att hämta div. saker och ta emot mat beställningar. 2003 gick jag inte heller i skolan utan jobbade. Skulle jag få en slang i lungan nu kändes det som om jag inte skulle kunna gå kvar på mtb eftersom jag skulle missa för mycket i skolan.

På SÖS akutmottagning kändes det rätt ensamt. Som tur var, var både mor, far och bror på väg att ge stöd eftersom det såg ut som om jag skulle behöva en operation igen. Det var skönt när väl mor kom och vi kunde prata om saken. Vi kom överens om att fråga läkaren om det går att ha mig på observation och vänta med ingreppet om det väl skulle bli värre. Just nu känner jag att smärtan inte är så påtaglig då jag sitter, står eller går kortare sträckor. Läkaren var väldigt förstående i min situation och gick med på att jag skulle komma tillbaka och röntga mig på måndag och ta ställning till vad man skulle göra då. Förhoppningsvis har lungan börjat läka till dess. Så det blir att ta en lugn helg, kanske med tv-spel. Jag får bjuda över folk till en egoistisk Halo2 kväll för att inte få dem att göra något allt för kul utan mig.

Härnäst ska jag fixa det sista på illustrationsuppgiften och sedan sitta stilla en längre tid. Tur att man har musik.

Jag hoppas vara tillbaka på tisdag och då inte med något som sticker ut ur mitt bröst.

Det lät rätt äckligt…

PS. är det någon som har fredagens PS labb som pdf?