Jag ska väl börja med att förklara mitt bajsnödiga "aaaah". Det kändes helt enkelt bra efter att äntligen fått redovisningen ur vägen.


(Detta inlägg var egentligen menad att komma upp igår, torsdag.)

Efter att ha helt glömt bort vad jag har för defekter på min kropp kom min smärta i bröst och rygg som en överraskning imorse (torsdag). Jag har sovit de senaste nätterna efter flytten på min mors bäddsoffa så jag tänkte att det antagligen berodde på det och grubblade inte mer på det. Väl på väg till Lidingö (Flaming Boys) blev smärtan dock mer och mer påtaglig och jag fick infinna mig i att jag antagligen fått tillbaks min nedranns pneumothorax.

Om någon är intresserad (wikipedia):
pneumothorax, är ett tillstånd då ena eller båda lungorna faller ihop. Detta kan ske till följd av att det blir en skada i lungsäcken, vilket innebär att den normala tryckskillnaden som normalt får andningen att fungera sätts ur spel. Denna skada kan uppkomma genom olyckor, komplikationer i samband med operation eller spontant. Spontan lungkollaps är mest vanligt hos unga, långa och smala män. Det blir då svårt att andas. Den drabbade behandlas med kontinuerligt sugdränage, först aktiv sugdränage för att få bort vätska (blod, slem etc.) ur lungorna och därefter passivt för att spänna ut lungsäcken mot bröstkorgen. Efter en tids behandling läker lungsäcken ihop med bröstkorgen ("går i vägg") och lungan kan fungera normalt igen.

I mitt och min brors fall menar läkarna att det är genetiskt, och/eller att det blev något fel mellan vår mor och far. Att vi saknar nått, kanske inte en kromosom får man hoppas.

Imorse (fredag) gick allt bra enda tills jag var på väg till pendeltåget, jag tappade andan gång på gång och det gjorde så ont så jag var tvungen att vända hem. Väl hemma ringde jag husläkaren och fick en tid direkt. Då min husläkare inte hörde något fel på mina lungor kände jag mig rätt optimistisk men jag fick ändå en remiss till röntgen direkt på Rosenlund. Det tog sin tid att gå, även om det bara är runt 6 kvarter dit. Jag fick gå som en äldre man med både hemorrojder och höftproblem.

Väl vid röntgenmottagningen fick jag reda på att jag trots allt hade 5cm luft mellan inre och yttre lungsäcken. Då detta ses som rätt mycket, skickade de mig direkt till kirurgiakuten SÖS. Det var ju just detta jag var rädd för, de ville att jag skulle göra en operation som gör att jag måste vara hemma med en ventil genom bröstkorgen i drygt 2 veckor. Fick uppleva det våren 2003. Jag sov sittandes och var allmänt trög då jag gick på Citodon under tiden. Som tur var hade jag då en hjälpsam Aniella vid min sida, som fick stå ut med att hämta div. saker och ta emot mat beställningar. 2003 gick jag inte heller i skolan utan jobbade. Skulle jag få en slang i lungan nu kändes det som om jag inte skulle kunna gå kvar på mtb eftersom jag skulle missa för mycket i skolan.

På SÖS akutmottagning kändes det rätt ensamt. Som tur var, var både mor, far och bror på väg att ge stöd eftersom det såg ut som om jag skulle behöva en operation igen. Det var skönt när väl mor kom och vi kunde prata om saken. Vi kom överens om att fråga läkaren om det går att ha mig på observation och vänta med ingreppet om det väl skulle bli värre. Just nu känner jag att smärtan inte är så påtaglig då jag sitter, står eller går kortare sträckor. Läkaren var väldigt förstående i min situation och gick med på att jag skulle komma tillbaka och röntga mig på måndag och ta ställning till vad man skulle göra då. Förhoppningsvis har lungan börjat läka till dess. Så det blir att ta en lugn helg, kanske med tv-spel. Jag får bjuda över folk till en egoistisk Halo2 kväll för att inte få dem att göra något allt för kul utan mig.

Härnäst ska jag fixa det sista på illustrationsuppgiften och sedan sitta stilla en längre tid. Tur att man har musik.

Jag hoppas vara tillbaka på tisdag och då inte med något som sticker ut ur mitt bröst.

Det lät rätt äckligt…

PS. är det någon som har fredagens PS labb som pdf?