Jag längtar bort, om det ens bara är från Stockholm till Närke.

Jag har lovat, och pratat med många kompisar som tagit sig till att komma iväg, antingen för att plugga, jobba eller bara resa och träffa människor, att jag ska komma och hälsa på. "Det skulle jag behöva, det kommer blir så kul!".

De som pluggar, pluggar mest i Sverige. M jobbar i Prag, dit är jag på väg hela tiden, men hela tiden passar inte i min tidsplanering för tillfället. Jag känner mig rätt fast i jobb och skola för tillfället. Det känns inte bra. Bara vetskapen om att jag inte bara kan åka iväg, ens bara några dar, känns helt bisarrt då jag antagligen skulle kunna om jag inte blev så nere och stressad av att jag inte kan. (?) Ja vad menar jag. Jag tror jag försöker krysta fram att jag inte är helt lycklig i min nuvarande situation. Jag har just fått flytta hem till min mor, varit sjuk, och ligger efter i skolarbete. Jag har inte lust, kanske inte kunskap till att göra detta jag egentligen kanske inte är speciellt intresserad av. Vad är jag då intresserad av? Jag antar medieteknik och kommunikation, jag brukar det ju allt för jämnan, om inte för mycket. Musik som jag känner jag måste börja prioritera då jag mår bra av det. Samtidigt lever en dröm om att bli doktor eller veterinär. Jag var på väg att börja ett Naturvetenskapligtbasår tillsammans med J och L men då komvux inte har samma regler som högskolan var det omöjligt att hoppa in efter ansökningsdatumet.

Jag har det kul nu på MTB och det ÄR intressant. Det är en trevlig klass och vi gör för närvarande något jag intresserar mig av och har lite arbetslivserfarenhet inom. lite…

Vad är det då jag ska få ut med att resa? Jag talar för jämnan och ojämna med A som är i Australien. Hon trivs jättebra och jag är avis som en… gås? (Hjälp mig här Niklas ^^ ) Varför kom aldrig jag iväg för? Jag skulle ju till Brasilien, Australien och Cuba. Berodde det på att jag alltid var ett år efter de närmsta kompisarna, som åkte efter plugget, eftersom jag bytte gymnasieskola och gick om ett år? Jag tror inte det. Jag tror jag bara inte kan fokusera på något speciellt. Jag behöver en personlig coach som säger till mig vad jag ska och inte göra.

Denna blogg har blivit lite mer personlig än vad som var meningen. Imorron är det Seminarium och till den skall det läsas bok.

Den stillasittande helgen gav effekt! Igår visade röntgen att luften mellan inre och yttre lungan hade minskat. Jag måste fortfarande ta det lugnt men ingen operation behövdes. Det känns jättebra!

Jag hade tänkt gå till skolan idag men problemet med att somna, hitta en ”skön liggställning”, gjorde att jag somnade allt för sent. Jag blev dock rätt stressad av detta så jag tog mig senare i alla fall tid att åka till Flempan för att låna; ”Grafisk kokbok” och ”Mediekultur, Mediesamhälle”. Innan dess han jag också med en sushimiddag med R som ändå skulle ut till södertörn.

Imorgon är det inga lektioner och på torsdag ska jag på röntgen igen. Alltså kommer jag att missa ännu fler lektioner, vilket gör att jag blir mer och mer distanserad från skolan. Det var alltså DUMT, DUMT! att missa dagens skola. Det är dock kul att man, hemifrån, kan se vad folk gjort för illustrationer och uppgifter. Det får en att känna en viss närhet ändå.


Hur mår kapprustningen mellan Ryssland och USA egentligen? Vem har det egentliga övertaget? Visst har pälsmodet blivit mer och mer inne på sistone? Är Coca Cola verkligen gott? Var tog Cuba Cola vägen?

Jag ska väl börja med att förklara mitt bajsnödiga "aaaah". Det kändes helt enkelt bra efter att äntligen fått redovisningen ur vägen.


(Detta inlägg var egentligen menad att komma upp igår, torsdag.)

Efter att ha helt glömt bort vad jag har för defekter på min kropp kom min smärta i bröst och rygg som en överraskning imorse (torsdag). Jag har sovit de senaste nätterna efter flytten på min mors bäddsoffa så jag tänkte att det antagligen berodde på det och grubblade inte mer på det. Väl på väg till Lidingö (Flaming Boys) blev smärtan dock mer och mer påtaglig och jag fick infinna mig i att jag antagligen fått tillbaks min nedranns pneumothorax.

Om någon är intresserad (wikipedia):
pneumothorax, är ett tillstånd då ena eller båda lungorna faller ihop. Detta kan ske till följd av att det blir en skada i lungsäcken, vilket innebär att den normala tryckskillnaden som normalt får andningen att fungera sätts ur spel. Denna skada kan uppkomma genom olyckor, komplikationer i samband med operation eller spontant. Spontan lungkollaps är mest vanligt hos unga, långa och smala män. Det blir då svårt att andas. Den drabbade behandlas med kontinuerligt sugdränage, först aktiv sugdränage för att få bort vätska (blod, slem etc.) ur lungorna och därefter passivt för att spänna ut lungsäcken mot bröstkorgen. Efter en tids behandling läker lungsäcken ihop med bröstkorgen ("går i vägg") och lungan kan fungera normalt igen.

I mitt och min brors fall menar läkarna att det är genetiskt, och/eller att det blev något fel mellan vår mor och far. Att vi saknar nått, kanske inte en kromosom får man hoppas.

Imorse (fredag) gick allt bra enda tills jag var på väg till pendeltåget, jag tappade andan gång på gång och det gjorde så ont så jag var tvungen att vända hem. Väl hemma ringde jag husläkaren och fick en tid direkt. Då min husläkare inte hörde något fel på mina lungor kände jag mig rätt optimistisk men jag fick ändå en remiss till röntgen direkt på Rosenlund. Det tog sin tid att gå, även om det bara är runt 6 kvarter dit. Jag fick gå som en äldre man med både hemorrojder och höftproblem.

Väl vid röntgenmottagningen fick jag reda på att jag trots allt hade 5cm luft mellan inre och yttre lungsäcken. Då detta ses som rätt mycket, skickade de mig direkt till kirurgiakuten SÖS. Det var ju just detta jag var rädd för, de ville att jag skulle göra en operation som gör att jag måste vara hemma med en ventil genom bröstkorgen i drygt 2 veckor. Fick uppleva det våren 2003. Jag sov sittandes och var allmänt trög då jag gick på Citodon under tiden. Som tur var hade jag då en hjälpsam Aniella vid min sida, som fick stå ut med att hämta div. saker och ta emot mat beställningar. 2003 gick jag inte heller i skolan utan jobbade. Skulle jag få en slang i lungan nu kändes det som om jag inte skulle kunna gå kvar på mtb eftersom jag skulle missa för mycket i skolan.

På SÖS akutmottagning kändes det rätt ensamt. Som tur var, var både mor, far och bror på väg att ge stöd eftersom det såg ut som om jag skulle behöva en operation igen. Det var skönt när väl mor kom och vi kunde prata om saken. Vi kom överens om att fråga läkaren om det går att ha mig på observation och vänta med ingreppet om det väl skulle bli värre. Just nu känner jag att smärtan inte är så påtaglig då jag sitter, står eller går kortare sträckor. Läkaren var väldigt förstående i min situation och gick med på att jag skulle komma tillbaka och röntga mig på måndag och ta ställning till vad man skulle göra då. Förhoppningsvis har lungan börjat läka till dess. Så det blir att ta en lugn helg, kanske med tv-spel. Jag får bjuda över folk till en egoistisk Halo2 kväll för att inte få dem att göra något allt för kul utan mig.

Härnäst ska jag fixa det sista på illustrationsuppgiften och sedan sitta stilla en längre tid. Tur att man har musik.

Jag hoppas vara tillbaka på tisdag och då inte med något som sticker ut ur mitt bröst.

Det lät rätt äckligt…

PS. är det någon som har fredagens PS labb som pdf?

aaaaaaaaah...

Förklaring kommer senare.

Jag har funderat och funderat. Om hur mycket lättare ekonomiskt och bostadsmässigt det är att vara sambo. Okej! Man kan bo i en tvåa med en kompis men det blir svårare med ettor, man sover ju gärna inte i samma säng/rum. Med en sambo (pojkvän flickvän) funkar ju faktiskt en etta rätt bra, om man inte bråkar för jämnan. Kanske ska jag i och med php-delkursen producera en hemsida som riktar in sig på dejting och bostad. Jag ska försöka spåna vidare mer på den idén, men antagligen är den glömd imorgon.


I väntan på att gå och jobba kom jag på att det ju är idag som Los van van spelar. Jag lovade att bjuda min bror på konserten eftersom jag hade dåligt med kosing veckorna runt hans födelsedag. Som tur var så fanns det biljetter kvar. Så nu är jag medlem på ticnet och 750 kr fattigare. Det ska hur som helst bli hur kul som helst!


Los Van Van

Nu är stunden inne för att blogga igen. Sinom tid kommer seminarieuppgiften ta upp ungefär 1200 ord i denna blogg men jag över väger nog att lägga upp en pdf istället. Kanske vikbar?

Ikväll blir det att åka ut till ungarna och "Flaming Boys", det ser ut som om jag blir ensam "lärare" då min bror inte kan ordna barnvakt. Man får ju hoppas att jag tjänar dubbelt men så är nog inte fallet om jag ska vara realistisk. Jag känner att jag helt plötsligt tagit på mig för många extrajobb men det är ju pengar jag behöver och samtidigt är ju musiklärandet nästan den enda kontakten jag har med musiken nu för tiden. Tragiskt?

Då jag hade ett samtal, om filmprojektet från MTA-kursen, med Niklas på pendeltåget har jag beslutat jag mig för att lägga upp mitt, Karins och Mickes bidrag; "Skyltfilmen". Jag måste nämna deras namn så jag inte riskerar att får spö… ;)




[EDIT]

Jo då, ibland har man i alla fall turen med sig!
Väl framme vid huset fick jag höra att det var sportlov. Pga. kommunikationsproblem mellan parter... kunde jag inget veta men det kändes efteråt rätt onödigt att ha stått och väntat i kylan på en buss som aldrig kom. Som tur var fick jag skjuts till stationen.

Nu sitter jag och funderar på vad för illustration jag tänkt göra till inlämningsuppgiften. Min första tanke var ett snabel-a som mynnade ut i en vanlig blyertspenna. Jag får se om min kreativitet kan sätta stopp på den idén också. Kanske ska den vara i 3d, eller i alla fall vissa delar av den? :)