Jag längtar bort, om det ens bara är från Stockholm till Närke.

Jag har lovat, och pratat med många kompisar som tagit sig till att komma iväg, antingen för att plugga, jobba eller bara resa och träffa människor, att jag ska komma och hälsa på. "Det skulle jag behöva, det kommer blir så kul!".

De som pluggar, pluggar mest i Sverige. M jobbar i Prag, dit är jag på väg hela tiden, men hela tiden passar inte i min tidsplanering för tillfället. Jag känner mig rätt fast i jobb och skola för tillfället. Det känns inte bra. Bara vetskapen om att jag inte bara kan åka iväg, ens bara några dar, känns helt bisarrt då jag antagligen skulle kunna om jag inte blev så nere och stressad av att jag inte kan. (?) Ja vad menar jag. Jag tror jag försöker krysta fram att jag inte är helt lycklig i min nuvarande situation. Jag har just fått flytta hem till min mor, varit sjuk, och ligger efter i skolarbete. Jag har inte lust, kanske inte kunskap till att göra detta jag egentligen kanske inte är speciellt intresserad av. Vad är jag då intresserad av? Jag antar medieteknik och kommunikation, jag brukar det ju allt för jämnan, om inte för mycket. Musik som jag känner jag måste börja prioritera då jag mår bra av det. Samtidigt lever en dröm om att bli doktor eller veterinär. Jag var på väg att börja ett Naturvetenskapligtbasår tillsammans med J och L men då komvux inte har samma regler som högskolan var det omöjligt att hoppa in efter ansökningsdatumet.

Jag har det kul nu på MTB och det ÄR intressant. Det är en trevlig klass och vi gör för närvarande något jag intresserar mig av och har lite arbetslivserfarenhet inom. lite…

Vad är det då jag ska få ut med att resa? Jag talar för jämnan och ojämna med A som är i Australien. Hon trivs jättebra och jag är avis som en… gås? (Hjälp mig här Niklas ^^ ) Varför kom aldrig jag iväg för? Jag skulle ju till Brasilien, Australien och Cuba. Berodde det på att jag alltid var ett år efter de närmsta kompisarna, som åkte efter plugget, eftersom jag bytte gymnasieskola och gick om ett år? Jag tror inte det. Jag tror jag bara inte kan fokusera på något speciellt. Jag behöver en personlig coach som säger till mig vad jag ska och inte göra.

Denna blogg har blivit lite mer personlig än vad som var meningen. Imorron är det Seminarium och till den skall det läsas bok.